Folk och raser.

I Östanfar, Västanfar och i Sjöfararstaterna är både Alver, Svartblod och Människor intergrerade i städer och byar och framförallt norr om Granaheims gräns lever de olika raserna sida vid sida.

Överlag så vill vi inte sätta några begränsningar för de som vill spela andra raser än människor. Vi tycker att det är upp till den enskilda gruppen och individerna att ta sitt spelande dit de vill ha det. Samspråka gärna med oss och kom med idéer och förslag. Det vi har skrivit här nedanför är riktlinjer men inget är hugget i sten, har ni en bakgrund som gör att ni agerar annorlunda så ger vi tummen upp till det.

Människor: Är de mest förekommande i hela östanfar och hela kontinenten. Männsikor finns i alla samhällsklasser, yrken och sinnesstämningar. Folken från de olika rikerna skiljer sig mellan varandra i fråga om mode och traditioner och det är lätt att skilja på folk från Östanfar, Västanfar och Sjöfararstaterna.

Svartblod: Svartbloden anses av de flesta människor vara en egendomlig ras. Många människa skulle sammanfatta svartblod som aggresiva, med dåligt tålamod och tar ingen förolämpning från någon (som är svagare än de själva). Trots den urgamla misstron och otaliga krig så finns det vissa svartblodsklaner som faktiskt börjat handla med människor. Men de behandlas ofta som en andra klassens invånare och deras handelsplatser ligger oftast i rikets utkanter och svartbloden får oftast inte bo i de finare kvartern eller på de finaste värdshusen. Handeln i sig är idag väl etablerad och sker under premissen att så länge båda tycker de fått ut något av den så kommer den fortsätta. Svartblod blir som regel inte serverade på de finare krogarna utan får hålla sig till syltor, hak, krogar, lönkrogar och stall om de skall ha logi. Däremot finns det ganska många exempel på svartblod som lyckats samla på sig en ansenlig förmögenhet genom handel eller nått stor framgång och ryktbarhet för sitt goda hantverk. Vanliga yrken bland svartbloden är skogs och bergsmän samt grovhantverk.

Sydväst om Kumbelsta ligger byn Kar-urk som grundades för 30 år sedan då de tre klanerna i området enades och skapade denna gemensamma by som senare kom att få en central roll för varor och kontakter mellan svartbloden i norr och Granaheim. Denna by tillsammans med Kumbelsta är de två noderna vad gäller varuutbyterna i norr

Alver: Alver har länge varit ett stående inslag i Östanfars befolkning om än i liten grad, de flesta städer och byar har ett kvarter till ett par hus som bosätts av alver och när du kommer längre norr ut i riket blir de färre i städerna men fler längst med vägarna. Alverna ser med viss oro på det ökande acceptansen för svartblod i riket men ser sig själva i första hand som näringsidkare i riket och inte invånare och medborgare. De enda platsen som människorna känner till på kontinenten som kan liknas vid ett alvrike är i bergen mellan Östanfar och Västanfar, där upp bland bergen skall det ligga en stad som människorna kallar Ahlisinger, men dess existens och utseende är täckt i mystik.

Bland alverna i östanfar är de vanligaste yrkerna finhantverk och lyxprodukter till exempel guldsmeder, juvelmakare, bryggmästere, finmekaniker (i ur och speldoser osv) samt rådgivare åt de mest välbeställda frälseätterna. Även i Kungens hov finns en Alv vid namn Eowal Tinir som tjänstgjort som rådgivare under de senaste fem kungarna i Östanfar.

Människornas syn på alver är att det finns olika sorter utav dem, vissa verkar bo i skogen, andra i berg och några vid vatten. Sen finns det också en typ som går kläd i svart och sägs vara fiende till de andra. Hur som om de tvistar de lärda men vanligt folk har ingen större vetskap om olika typer, dess krafter eller vad de kämpar för.

Skogsfolk: Kan se ut och agera hur som helst egentligen de enda de egentligen har gemensamt är att de har en stark anknytning till naturen och/ eller folktron. Här finns allt från tomtar, troll, knytt, älvor, nymfer, grådvärgar osv. Många väsen så som Bergsnäcken finns bara i berättelser från Malmhögarna medan andra som Näcken och Maran är välkända i hela Östanfar.