Östanfar år 327

Östanfar är uppdelat i 7 län som i sin tur är uppdelade i olika förläningar. Länen i Östanfar är Sörslätt, Östervijk, Malmhögarna, Granaheim, Älvdalen, Gårdadal och Västerborg. Varje län har antingen en Marsk eller Jarl som styr, och under dem finns det annat frälse (läs adel). Frälse är ingen titel som man ärver utan man är tvungen att vinna ära på slagfältet eller göra ”civila dåd som är Östanfar till nytta”, detta kan vara allt från infrastruktur, knyta nya handelsvägar eller anlägga nya industrier eller gruvor. Detta göra att den sociala mobiliteten är ganska hög även fast de 7 länen oftast styrs av samma familjer. Östanfar är ett valkungadöme och den familj som kungen är med i får enligt lag inte vara Marsk eller Jarl över ett län och inte heller var riksjarl eller riksmarsk. Varje Jarl och Marsk har en andraman som inte tillhör familjen.

Jarl är frälse som nått sin titel genom handel, administration eller andra civila dåd. Deras militära förmåga brukar begränsa sig till legosoldater eller på sin höjd till stadsvakter, fogdar och Rättare (en bonde som samlar in skatten). Broar, stenlagda vägar och offentliga byggnader är vanligare i län med traditionellt Jarlstyre medan beroendet av legoknektar göra att korruption är utbredd och det är svårare att hålla ordning vid lokala resningar eller om Jarlen gjort sig impopulär.

Marsk är titel på en frälse som nått sin position genom militära medel (krig, fortifikation, hjältedåd). De brukar ha en stående armé och ett följe beridna krigare bestående av lågfrälse och familjemedlemmar. Det är det följet som rider länet runt och samlar in skatter och ser till att tullavgifter och dylikt samlas in på ett riktigt sätt. Dock är de militära utgifterna så pass höga att infrastruktur och offentliga byggnader inte är lika vanliga och storslagna som i län med en tradition av Jarlar.

Även om varje län har gårdar (Kurior) och städer som ägs av den som för tillfälligt är marsk eller jarl så äger de olika familjerna oftast fler gårdar och industrier i varje län även om de oftast har ett ”hemlän” som de är starkast i. Förutom Jarl eller Marsk så finns det en Kansler som utses av Jarlen eller Marsken och som skall tillhöra en släkt från länet. När den sittande Jarlen/ Marsken dör så tar Kanslern över länet.

Då lugn har rådit i Östanfar de senaste två generationerna finns det för tillfället 5 Jarlar och 2 Marsker. Kungen vars fullständiga namn är Harald Olof Garadi av Östervijk (det österligaste länet) tillhör familjen Garadi och var Marsk i Östervijk innan han blev kung.

Kungen är den högsta makten i Östanfar och han har en riksjarl och en riksmarsk. Det är Riksjarlen och Riksmarskens uppgift att hjälpa kungen med Consilium och Auxilium (råd och dåd). Östanfar är ett valkungarrike och Kungen (eller i sällsynta fall Drottningen) väljs på livstid och kan inte störtas på någon laglig väg. Men eftersom varje Län har en hög grad självständighet, ja närmast en vassal feodum status, så styr Kungen i praktiken bara saker som rör alla län. I huvudstaden där kungens hushåll håller till finns även ett råd med två representanter från varje familj som är Jarlar och Marsker. I detta råd finns också 9 representanter från familjer som inte är Marsk eller Jarl (totalt 25 med kungen, riksjarl och riksmarsk). Kungen har vetorätt men använder den sällan för att inte väcka osämja och bevara freden.

Tecken som alla kungliga soldater och tjänstemän bär är en nyckel och en käpp som är korslagda för att symbolisera kungens makt att både låsa in och straffa sina undersåtar, bonde som frälse. Detta är ett tecken som är äldra än Östanfar och har använts av kungar , Jarlar och Marskar så långt bak några källor sträcker sig.

Titel Jarl och Marsk blir man på livstid och det är egentligen bara ett 10-tal familjer som egentligen konkurrerar om titlarna. En familj kan vara Marsk eller Jarl över fler län men det är mycket ovanligt då lagen säger att makten skall vara delad och hindra någon familj att bli för mäktig. Ens gärning som upphöjer en till Marsk eller Jarl skall vara riket till nytta (alltså inga pluspoäng för egna slott, borgar eller industrier).

Inom varje län så finns det andra frälse som t.ex. klerker, friherrar, grevar, landsfiskaler, industrimagnater som kan ha olika privilegier, bland annat:

Följeprivilegiet: Ha rätt att resa med ett följe på 4, 7, 12 eller 18 beväpnade ryttare.

Handelsprivilegiet: Ha rätt att bedriva handel mellan län eller mellan länder.

Marknadsprivilegiet: Ha rätt att sätta upp och bedriva marknader.

Brukarprivilegiet: Ha rätt att bruka jord, vattendrag eller gruvor.

Undervisningsprivilegiet: Ha rätt att undervisa ett hantverk, administration eller filosofi.

Religionsprivilegiet: Ha rätt att undervisa och missonera en tro/ lära annan än de officiella.

För att bli frälse måste den lokala Jarlen eller Marsken skicka en ansökan å den sökande personens vägnar till Kungen som skall godkänna detta, vilket oftast brukar bli en formalitet då Jarlar och Marsker inte delar ut titlar till fler än nödvändigt för att hålla antalet lågfrälse nere. Enda undantaget är när det gäller egna familjemedlemmar, men ingen familj vill få rykte om sig att inte åstadkomma något, då förlorad prestige oftast leder till att man inte blir vald till Jarl eller Marsk.

Militärt så har alla Jarlar och Marsker egna följen om 50-300 soldater, utöver det så håller Västerborg och Sörslätt med en stor stående arme bestående av lätt kavalleri och lätt utrustat infanteri som i första hand är till för att försinka invaderade arméer och stammar av allt från svartblod, troll och annat otyg från bergen till rövarband som ibland blir till mindre arméer. I händelse av fullskaligt krig är alla Länen skyldiga att ställa alla resurser till förfogande och rusta arméer som möts upp vid det berörda länets gräns och sedan går in under gemensam ledning av Kungen. Soldaterna saknar enhetlig uniformering, vissa län utrustar sina soldater med tabarder medan andra låter soldaterna klä sig som de vill bara de har en fana eller ett standar. Oftast brukar icke uniformerade soldater samlas by eller regionsvis och därifrån besluta om något kännetecken (ofta en speciell färg på huvudbonaden eller annan beklädnad). Oftast är det någon ur Jarlens familj som leder länets trupper medan Marskerna leder sina trupper personligen, dock finns det exempel på när befälhavare hyrts in av Jarlar. Trots en svag samhörighet mellan länen (och ibland inom länen) så är Östanfars befolkning i grunden fredliga och kamratliga mot folk från andra län.