Kungen i Östanfar.

Kung Edmund Garadi bor i huvudstaden Bergstat som utgör en egen del av Östanfar och är Kungens privata ”län”. Bergenstat är en praktfull stad med ca 200 000 invånare med omnejd, staden är byggd i sten. Kungens residens som är den äldsta delen av staden ligger ovanpå ett berg som ligger mitt på slätten. Den är omgärdat av flera murar och består i mitten av en magnifik borg som i folkmun kallas Kungsborgen. Själva Kungsborgen är som en stad i staden med allt från egna bagerier, tvätterier och vaktstyrka till egna tunnbindare, murare och taskmakare. Själva centret av Kungsborgen är frälsehallen, en magnifik sal i sten med statyer av marmor och lyxartiklar från den kända världens alla hörn. Här hålls fester och rådslag där rikets framtid diskuteras. I anslutning till frälsehallen så går en gång in till kungens privata rådssal där han kan diskuterar med sina närmaste.

I själva staden så går det ett gytter av folk och omsättningen är stor på varor och människor. Hantverkare trängs med bönder som kommer in med sina skördar och handelsmän från den kända världens alla hörn. Smycken och konst från Sjöfararstaterna och tyger från Västanfar och exotiska artiklar från länderna bortom havet. Går man in i gränderna kan man stöta på allt från krogar och kaffehus till små trädgårdar och innegårdar där de boende samlas för att umgås, göra affärer och knyta nya kontakter.

Kung Edmund Garadi anser sig själv vara en rättrådig kung, hård men rättvis och de flesta som arbetat för honom håller med. Han är man i 50 års åldern och har varit kung över Östanfar i 13 år. Han är en reslig karl, lång och bredaxlad, har mörkt krulligt hår, en välansad mustasch och en haka man skulle kunna klyva ved med. Hans röst är myndig men han stammar när han blir nervös och haltar på grund av en ridolycka han ådrog sig under en jakt för 5 år sedan. Han går alltid kläd i lila skjorta och med en hermelinmantel över ryggen. I hans bälte hänger en Draupnerklinga vid namn Surt som är en av de mest väl smyckade svärden i hela Östanfar och har fått sitt namn efter de röda och orangea stenarna som lyste som en andra sol i söderns öken under det senaste kriget med svartbloden.

Edmund Garadi är en man som tror på utbildning och hans stab med tjänstemän väljs oftare utefter lämplighet än utifrån börd. Edmund har dessutom ett nästan fanatiskt intresse för astronomi och Kungsborgens högsta torn är inrett med kikare och kartor över världsalltet, planeter och stjärnor. Innan rådet ingrep bestod halva det kungliga biblioteket av astronomi böcker och stjärnkartor. Speciellt efter Kungens jaktolycka så nådde hans besatthet nya nivåer då han försökte förutspå både sin egen och rikets framtid genom att låsa in sig i tornet och försöka tyda tecknen på himmelen, verkliga eller inbillade. Ett annat utmärkande drag är hans häftiga humör. Han har nära till vrede och det brukar sluta med att någon tjänsteman eller rådgivare får lämna sin tjänst för att senare när han lugnat sig få tillbaka den. Detta leder självklart till missnöje bland de finare familjerna som tycker att kungens agerande tyder på dålig karaktär och respektlöshet mot deras ätt. Och är föressten det där med stjärnor inte lite galenskap?

Men när allt kommer omkring så valdes han med överväldigande majoritet den där höstkvällen för 13 år sedan. Ätten Garadi var fram tills att Edmund blev kung fostrat inte mindre än tre kungar och är den ätt som innehaft kungatiteln flest gånger i Östanfar. Detta beror dels på att ätten inte har något hemlän eller har speciellt mycket makt i något utav länen vilket enligt de flesta gör dem lämpliga som styrande då det inte skapar lokal oro när någon mäktig familj får för stort inflytande över en annan.